Liten men bestämd!
Vår lilla Mini är en bestämd tjej minst sagt. Viljan gör sig starkare och starkare ju äldre hon blir. Inte alltid helt lätt med två...eller tre ; ) viljestarka tjejer i familjen - fråga bara Nicke - haha!
Som 15-månaders tjej är det numera klättra, klättra, klättra som gäller. Upp och ner konstant! Uppe på köksbordet och på TV-bänken är favorit-place to be - ja ni ser ju på bilden ; ) Men hon är banne mig ett litet charmtroll också, så det överväger ju ganska starkt de små dumheterna : )
I Mollies ordförråd finns just nu följande:
"Vov Vov" - hund, vovve, vov vov
"Aaauuuu" - katt, mjau
"Nana" - sova
"Eje" - hejdå
"Ojja" - Olivia
"Mam-ma" - klockrent mamma! (stolt är jag-hihi)
"Ba-ba" - pappa
"Namn-nam" - äta
Myskläderna på!
tidsbrist
Kakelval, check!
Fin trofé från ILVA att spika upp på väggen en vacker dag? Ja tack! : )
Inget nytt om huset, men däremot hittar jag hela tiden massor av nytt att I.N.R.E.D.A med ; )
Fast jovisst hade jag nyheter. Vi valde kakel & klinkers i fredags - och det slutade med att jag idag kontaktade vår säljare och gjorde direkt en ändring på valet av klinkers i badrummet - haha - ja jag är riktigt jobbig. Beslutsångest är mitt mellannamn! Vi har valt att köra enkelt och stilrent, svart & vitt. Jag hoppas det blir bra en vacker dag : )
Men nu kallar sängen på mig. Vi hade ingen bra natt med Mini som av någon anledning var vaken typ 3 timmar inatt?! De braiga nätterna vi hade var bara på besök för en kort tid ; )
N.U.E.T
Tack alla ni som kikar in här dagligen, trots mitt halvhjärtande bloggning. Har planer på att rusta upp bloggen något, för oftast sporrar det mig till att blogga lite mer - förhoppningsvis funkar det även en här gången ; )
För närvarande går inte saker och ting vår väg riktigt - men utan att behöva gå in på alla detaljer, så ar det inte så det perfekta 2012 skulle börjat. Men jag hoppas att det vänder snart. Att saker och ting löser sig för vi är ju ändå bara i januari månad : )
Jag brukar ofta tänka på följande:
"Att det är först efteråt som man vet vilka år som var de BRA åren" - vilket betyder att man verkligen ska leva i nuet och njuta av allt just där just då - för det är först när du ser i backspegeln som man inser att saker och ting faktiskt var ganska bra - trots lite motgångar kanske. Men det här är något jag måste påminna mig själv om ganska ofta för jag halkar dit titt som tätt och bara längtar framåt hela tiden, och när man kommit dit sätter man målen ytterligare framåt utan att ens hunnit stanna upp och njuta i det nuet som man uppnått...
Så med detta sagt blir inlägget ägnat mig själv - som en reminder : )
Dagis-kö!
Sitter och njuter lugnet i soffan. Det är många bollar i luften nu, jobb, huset, fajt om dagis för Mollie - ja den senaste är den som är mest tung just nu. Vi har sökt plats i februari men eftersom det är nån sorts explosion av barn nu som kommunen inte hängt med på och förutsett och då får vi alla med barn som ska in lida. Surt som tusan och jag vet inte alls hur vi ska lösa att en av oss kör hemma till augusti!? Men jag har konstig nog en lugn freeling inombords som tar över mig, tacksamt nog, och säger att det kommer att lösa sig förr eller senare på nåt vis :)
Men nej, nu ska jag försöka koppla bort detta för ikväll och bara vila huvudet...
Testar en ny app Instagram på iPhonen...
Aspen
Men ja, detta kan förbli en dröm för vi har tabbat oss lite på placeringen i badrummet och jag klandrar mig själv gång på gång. Nu har vi dock bra kontakt med våra hantverkare så vi får hoppas och se om det går att göra något åt saken. Jag H.O.P.P.A.S för kung & fosterland! : )
Äta själv!
Lilla tjejen som börjar bli väldigt duktig på att äta själv! Hon har helt klart hajjat grejjen!
Massor av skoj!
Återbesök!
En vecka har gått sedan vi åkte skridskor och stackars Olivia bröt armen. Idag är vi på återbesök för att se om allt läker fint, vilket jag verkligen hoppas! Med O är det ingen som helst fara. Allt går så bra med armen och hon trivs riktigt bra här på sjukhuset. Känner sig som hemma ;) Men vi väl hoppas på att vi inte ska behöva återkomma hit mer :)
Tacksamt!
Efter ett antal små kaosnätter med Mollie och även med Olivia sedan armbrottet, så har vi - jag vågar knappt yttra det, men - haft toppenätter! Mollie har ju inte varit något stort fan utav att sova i SIN säng, utan ska helst ligga PÅ sin kära mama i den stora, varma, lyxiga sängen. Men nu så! Två nätter i rad har hon sovit tryggt i sin egna säng fram till åtminstone 5 på morgonen! Är jag glad eller jätteglad liksom? : ))
Måste ha något med åldern att göra, för om inte jag minns fel så hände det något med nattsömnen med O också vid samma ålder. Men ja....sen kommer det att ändras givetvis - DET minns jag också väldigt väl - haha!
Och kära Olivia har vant sig väldigt bra vid sitt gips. Sover gott om nätterna och kan sköta sig själv ganska bra igen. Leker för fullt på dagis (fast vi har meddelat personalen liite restriktioner för jag vill ju inte att hon ska ramla på armen, såklart!). Grym liten tjej som har imponerat trots sin skada!
Ja! Det känns faktiskt riktigt gott nu på många håll! Underbart!
House
Vi har kommit överens om att vara lite försiktiga med att köpa på oss möbler innan huset är uppe, men jag är så sugen på en House hylla från Bolia som dessutom just nu är nedsatt med 50%!
Igår em stack vi iväg - utan tjejerna som myste hemma hos moster - för att kika på badrumsmöbler Nicke & jag. Det slutade med att jag blev sur för att jag inte kan se slutresultatet framför mig typ. Jag får sån beslutsångest och det är inge bra för mig - haha! Eller så vill jag ha något som inte går, för vi inser nu att badrummen är ganska så små. Inte bara badrummen förresten. För mig gick det upp mer eller mindre att de flesta rummen är ganska små (men egentligen ingen nyhet för det är ju ett litet hus också). Men det är bara det att när jag "skissar upp rummen i huvudet" så har de nog blivit liiite större än vad verkligheten kommer visa ; )
Hur som helst! Det ska bli så kul att följa bygget nu i vår!
Redan i februari kommer huset att stomresas! Galet kul!
Mini M
Och den här lilla skruttan då! Hon suger musten ur oss just nu, eller mest mig faktsikt för hon är VÄRSTA mammagrisen! Vaknar om nätterna för att hon vill ha mig nära sig, klättrar upp på stolarna i köket, men nöjer sig inte där utan vill all the way up - upp på köksbordet, trär gärna på sig tröjor, byxor - vad som helst över huvudet/ansiktet och leker typ blindbock (livsfarligt!). Mammakärlek måste tankas titt som tätt och då med huvudet mot mitt bröst och mysa läääänge (fast det är ju så himla mysigt så just DET gör mig inget ; ) Haha! Det är ju för väl att hon emellan allt detta charmar oss till tusen : )
Kämpe!
Tack för alla hälsningar söta ni!
Olivia vill hälsa alla att det idag börjar kännas bättre i armen. Men gipset är ingen höjjdare. Fyra veckor känns länge för min älskade 5-åring. Men hon är tuff. Försöker göra det mesta som vanligt och idag blev det t.o.m ett discokalas att gå på då bästisen S fyllt år! Som sagt - barn anpassar sig ganska fort ändå, men jag skulle kunna göra vad som helst för att få henne att slippa detta. Känns så himlans onödigt! Hon är lycklig för all uppmärksamhet hon får och alla krya-på-sig-presenter givetvis, och igår var både farmor och mormor här : )
Pussar och kramar från lillasyster värmer och tröstar bra!
Stackars min stora skrutta!
Fy bubblan vilken dag det blev : (
Efterom det var en vacker vinterdag med strålande sol så var skridskoåkning utomhus vad vi ville göra av dagen. Började toppen, men slutade botten. Olivia ramlade vid ett tillfälle så illa (fast det såg ut som ett vanligt fall som hon gjort var 3:e minut innan) på sin arm så det visades sig senare på sjukhuset att hon brutit den strax ovanför armbågen!! Mitt älskade hjärta vad jag önskade att jag kunde ta ALL hennes smärta som hon genomled! Men så är jag också så fruktansvärt stolt över henne för allt hon har fått gå igenom! En riktig tuffing!
Ett tag var det ganska oroligt, för man ville röntga armen en ytterligare en tredje gång EFTER att man gipsat för att se att allt låg rätt. Om det inte hade gjort det (som det nu som tur var gjorde) så hade man blivit tvungen att operera henne! Usch...jag orkar inte ens tänka på det..
Men nu är det återbesök om redan 1 vecka och jag håller för allt jag har att läget ser fortsatt bra ut. Risken för operation finns tyvärr fortfarande där om läget ändrats. Men som sagt - snälla låt allt vara fortsatt bra!
...och tyvärr slutade såhär illa, med gispad vänsterarm : (
